Igår blev jag intervjuad om att leda sig själv. Leder sig själv gör man ju varje dag. Bara att ta sig i kragen och gå till gymmet är personligt ledarskap i en mening. När man driver eget leder man sig själv i varje stund. Jag har inte tidigare reflekterat över hur jag leder mig själv utan mest kört på. Det är först igår när jag fick frågor på hur som jag insåg att jag faktiskt har en tanke bakom mitt ledarskap ändå.
En av de saker som jag pratade om igår skulle jag vilja dela med er.
När man är sin egen chef är det lätt att man blir för hård mot sig själv. Har man ingen annan chef så är det ingen som kompenserar upp ens självkritik med positiv feedback. Jag är väldigt duktig på att vara hård mot mig själv, pusha mig längre och mer absolut, men framförallt på att berätta för mig själv när jag inte håller måttet. Detta beror inte på att jag är dålig utan på att jag har orimliga krav på vad en människa ska uppnå. Jag tror att många andra känner igen sig i det.
Exempel. Jag föreläser och alla är jättenöjda. Får fantastisk kritik. Däremot glömde jag säga en mening som stod i mitt manus. Ingen vet det utom jag, framförallt märks det inte på resultatet. Så långt som månader efteråt är det jag minns starkast att jag glömde den meningen eller råkade hoppa förbi en slide. När jag istället borde vara glad över att det gick så bra som det gjorde.
Hade jag haft en chef nu hade den personen peppat och sagt att jag gjort bra ifrån mig ( förhoppningsvis), kanske hade personen till och med varit lite stolt. Eftersom att jag inte har någon annan chef än mig själv får jag bara höra att jag inte var tillräckligt bra. Hade jag haft en chef som pratade till mig själv som mina tankar går ibland då hade jag sagt upp mig, eller nominerat personen i fråga till Worst Boss Award.
Så kan man inte hålla på, därför betonade jag i intervjun igår vikten av att man är snäll mot sig själv. Speciellt när man driver eget eller är sin egen chef som man kan vara utan att vara egenföretagare. Missar du ett möte någon gång, eller levererar sämre än du önskade. Bli då inte arg på dig själv. Ta nya tag och och skriv ned allt som du gjorde bra. Oftast vinner det över vad man gjorde sämre. Så var helt enkelt snäll mot dig själv och släpp saker som är för sent att göra något åt.
Hur tänker du kring att leda sig själv? Har du några tips får du gärna dela dem med mig.
// Lina
Miss Social Media 
Du tar upp en viktig punkt (jag vet inte hur medveten du är om det) som kan gälla hela den dunkla och ovetenskapliga diskursen om ledarskap. Det är ju faktiskt så att när man omhuldar ledarskapsteorier av olika slag så förskriver man sig till kollektivistiska idéer om ett slags ”manskap” som är underordnat chefen. Det du nu gör är att anlägga ett sant individualistiskt perspektiv på ledandet, vilket då resulterar i tankar om att leda sig själv. För står du vad jag menar?
Jag tror att jag är med dig. Du menar alltså att det inte är vanligt att man ser på ledarskap ifrån det här perspektivet?
Det menar jag. Inte ens medarbetarna tas ju alltid med i bilden
Är inte det väldigt märkligt. Det känns som att den största förändringen kan ske om man arbetar med sitt egna ledarskap först.
Mycket intressanta tankar. Alla leder ju sig själva i alla lägen, privat om inte annat. Jag brukar ibland tänka ”skulle jag säga så här till min bästa vän, eller kollega?” för som du skriver pratar nog många med sig själva väldigt hårt. Och säger/tänker saker som vi aldrig skulle säga till någon annan. Värt att tänka på.
Det låter vettigt att tänka så. Du driver ju också eget. Jobbar du på något annat vis med att leda dig själv?